English version below

Ek, Quercus robur, kallas även skogsek, vanlig ek, sommarek och stjälkek (ekollonen sitter på 2 — 5 cm långa stjälkar). Skogseken växer i nästan hela Europa. Den kom in till Sverige för över 9 000 år sedan. I Sverige förekommer även arten bergek (Q. petraea). Skogsek och bergek förekommer tillsammans, särskilt i sydvästra Sverige, och kan vara svåra att skilja åt, särskilt vintertid då träden saknar blad och ollon. De kan även hybridisera. Båda de svenska ekarterna tillhör ett artkomplex som kallas ”white oaks”, med många arter på norra halvklotet, i östra Asien och östra Nordamerika. 

Skogseken är ett av Skandinaviens största träd, med stam på upp till 30 meters höjd eller mer, och med en omkrets på upp till runt 3 meter. I södra Europa kan skogseken nå en höjd på 45 meter. Enstaka träd kan ha betydligt tjockare stammar, över 10 meters omkrets. Esperödseken här i arboretet har en omkrets på 9 meter och är den tredje största eken i Skåne och är troligen runt 500 år. Trädet är normalt avverkningsmoget efter cirka 150 år, men kan växa ytterligare i flera hundra år. När trädet börjar närma sig en viss höjd fortsätter det att växa på bredden på stam och grenverk. Vid mycket hög ålder börjar trädet att murkna inifrån och bli ihåligt, till gagn för många smådjur och insekter. Den murkna veden, så kallad mulm, kan uppgå till flera hundra liter på riktigt stora träd. Mer än 500 arter av insekter är direkt beroende av den murkna veden i gamla ekar. Ihåligheten ger den olägenheten att det blir omöjligt att exakt åldersbestämma riktigt gamla träd med den enkla metoden att räkna årsringar.

English version

Quercus robur, the pedunculate oak or English oak, is found almost everywhere in Europe. It arrived In Sweden more than 9 000 years ago. A second oak species, Q. petraea, known as the sessile oak, Welsh oak, Cornish oak, Irish oak or durmast oak, is also found in southwestern Sweden. The two species can be hard to distinguish as they can hybridize. Both species belong to the group of oak species called “white oaks” with many species in the northern hemisphere (both eastern Asia and North America).

The English oak is one of the largest trees in Scandinavia sometimes reaching 30m in height and with a circumference of more than 10m. Esperödseken, found in the arboretum, has a circumference of 9 m and is around 500 years old. It is the third largest oak tree in Skåne.  When the tree reaches a certain height, the trunk continues to expand, and branches thicken. At a very old age an oak tree will start to decay from the inside becoming hollow; a great feature for many small mammals (eg bats) and insects. The decaying wood can be many hundreds of litres in very large trees. More than 500 insect species are directly dependent of the decaying wood in old oak trees. Due to these hollow trunks; it is impossible to calculate the age exactly of the oldest oak trees with the well-known method of counting annual rings in other trees (and younger oaks).